I da då så va dådå
Super atmosfärer. Mångkulturalismen e på topp. Lyssnar på spanskan. Arabiskan. Malmöitiskan. Spaggeskånskan. Knarkarsnack. Kärringsnack. Barnasnack. De e bara så att en go pära gör halva middan!
Kontrollförlust. Visar sidor av mig själv som jag inte visat innan. Läskigt skönt. Blir tightare med vissa. Ger mig av från andra. Är typ här och nu mest hela tiden. Nästan. (ja jag vet inte hela tiden)
Mormor fyller 81 idag. Hurra hurra hurra! Undra vad man tänker då. Kanske sista fördelsedagen. Kanske sista sommaren. Kanske sista dagen. Vad intensivt livet måste vara. Här och nu borde ha en annan dimension. Att närma sig döden. Den ålderdomliga normala döden. Finns det egentligen någon onormal. Inte i min filosofi. Skulle det finnas en onormal så skulle inget ha en mening. Meningen är för mig att det som sker sker. Och det som sker är som det ska. Är inte det normalt. Nä just det. Samhället har ju gjort människan till en patologi. Ställt sig mellan universums krafter och lärt oss att man ska leva tills man är 82 år som kvinna och 77 som man. Det är det normala. Tänk att vi gått på den lögnen. Mormor jag är så glad att få vara ditt barnbarn. Komma upp till dig och vila ut. Åka på lite utflykter och titta på din TV. Så GRATTIS till att du lyckats leva i samhällets sjukdom så många år utan att ta allt för mycket skada.