Super cool!!
Kommer inte ihag vad jag skrev sist...
Igar gjorde vi var klattring. Vi besteg Tour Eiffel. Ja vi och atta tusen andra da alltsa. I osregn med ett mini mini paraply... Efter x antal timmars koande och vantande var vi dar . Pa toppen. Disigt och kallt. Men pa toppen. Super cool!!! Eller inte men man maste gora det nar man ar har!
Nu ar det min tur att ducha.
Le Paris
Tidigt som bara den...
Ja ocksa tillbaka da till den dar natten pa mollan. Intergrill. Borjar bli lite trott pa Ankis (ni vet hon med de tre barnen men anda sa fina... piiiiiip...) tjat om Tornets pappa. Sa kanske kanske det dar telefonnummret skulle kunna skickas over. Ja och Intergrill 1 du kanske kan fa hennes dotters nummer i gengald. Eller natt typ.
Tagluffning
Allt bra i Amsterdam. Bara sa ni vet. Det ar galet har. Himlen for en beroende. Sex. DRoger. Spel. You name it. Som tur ar ar jag pa andra sidan... Vi ses!
Kl 03:35
I da då så va dådå
Super atmosfärer. Mångkulturalismen e på topp. Lyssnar på spanskan. Arabiskan. Malmöitiskan. Spaggeskånskan. Knarkarsnack. Kärringsnack. Barnasnack. De e bara så att en go pära gör halva middan!
Kontrollförlust. Visar sidor av mig själv som jag inte visat innan. Läskigt skönt. Blir tightare med vissa. Ger mig av från andra. Är typ här och nu mest hela tiden. Nästan. (ja jag vet inte hela tiden)
Mormor fyller 81 idag. Hurra hurra hurra! Undra vad man tänker då. Kanske sista fördelsedagen. Kanske sista sommaren. Kanske sista dagen. Vad intensivt livet måste vara. Här och nu borde ha en annan dimension. Att närma sig döden. Den ålderdomliga normala döden. Finns det egentligen någon onormal. Inte i min filosofi. Skulle det finnas en onormal så skulle inget ha en mening. Meningen är för mig att det som sker sker. Och det som sker är som det ska. Är inte det normalt. Nä just det. Samhället har ju gjort människan till en patologi. Ställt sig mellan universums krafter och lärt oss att man ska leva tills man är 82 år som kvinna och 77 som man. Det är det normala. Tänk att vi gått på den lögnen. Mormor jag är så glad att få vara ditt barnbarn. Komma upp till dig och vila ut. Åka på lite utflykter och titta på din TV. Så GRATTIS till att du lyckats leva i samhällets sjukdom så många år utan att ta allt för mycket skada.
Å ja vaknade på Triangelen
Malmööööööööö... fem dagar har gått i denna fantastiska stad... ja jag tycker faktiskt det Andreas visst kanske vissa har lite attityd men lite skräp på gatorna kan jag nog stå ut med!
I lördags kastades jag iväg på klubb. En riktigt svettig kväll blev det. På Jeriko. Dansa å dansa å dansa innan vi avslutade med en falafell på Möllan. Och däremellan lite snack med dom där Malmö-negrarna...
I söndags tog jag en sväng till min gamla hemmagrupp. Verkligen en upplevelse med skräck blandad förtjusning. Men Parkgatan är alltid Parkgatan... och ja det blev en falafell på Möllan även denna kväll... Hängde med syrran och fick leka bilskolelärare. En av mina mindre lyckade sidor. Tydligen då jag fick henne att nästan köra över två gångare... ooppsss... På dagen var jag i Dalby. Min största lillasyster har blivit Shella-Mia i Dalby. Undrar vad som hände. Hur blev det så. Liksom. Var det menningen? Gabriella, Goliat och Gina (syskonbarnen) lyckades få mig att få ett och annat blåmärke. Ett och annat hysteriskt skrattanfall också.
Så va det måndag och allt är luddigt. Vet inte vad jag gjorde denna dag. Men va fan. Typ Pildammsparken kanske. O ja visst nä fel. Var ju på stan. Med Anki. Gick till kyrkan och Gud han skojade till det för oss RIKTIGT! Ja och sen var Andreas här. Jag bjöd på middag. Med jeans-knapp i. Ja å sen Möllan då då. Nyhamn. Ölcafét på dagen.
Kryssa yes. Kryssa yes. Kryssa yes. Va fan hände. Datorn blev slö. Låter konstigt. Ringa data-support (ni vet den där vännen som alla har som är måttligt trött på datasamtalen... öö.. fattar inte "vad gjorde du?" "ingenting tryckte bara på yes" osv osv) Ctrl Alt Delete. Puh problemet löst.. för den här gången. Typ till man öppnar den nästa gång.
Så var det tisdag. Lund. Victoria. Middag. I hennes nya slott. Glamour. Ginseng vodka och äkta champagne. Inte jag då. Bubbel om livet. Å sen va det Pildammarna. Gäss och fågelskit. Mmminnen. Lite ångest. Människor som försvinner. Som blir gråare och gråare. Tappar kärlek och mister liv.
Onsdag. Lyckodag. Överraskar farmor och farfar med utflykt. Helt glada var dom. Farmor dansa och sjöng. Ja och klappade alla hunder vi såg också. Dement. Farfar med kameran i högsta hugg. Ögonen lös och det blev glasskalas. Sen var det tiomanna middag. En hop galna inte alls friska men friskare människor träffades. Det var sååå mysigt och skojigt.
Nu e det idag. Som egentligen är imorgon. Enligt klockan. What a bleep do we know. Se den. Såg den. Luncha med mamma och pappa. Ärende. Lillebror i skogen. Katter hundar träd bönder. Kärlek.
Och där emellan allt så har det varit couchsurfing då då. Lite hooked på den sidan. Ja just det ni som inte vet så blir det tågluff på söndag. Tuff tuff tuff. Amsterdam, Paris, Barcelona, Milano, Venedig. Längtar! Frihet! Också couchsurfing då då. I allafall i Paris.
Imorgon blir det pokerkväll i gammal anda. På lördag kanske fest i hamnen. Pipskägget spelar.
Ni trodde kanske att jag lagt ner...
När man som minst anar det så finns det ett brev i brevlådan... har varit ute och turnerat lite i sommaryran och datorn är fortfarande inte min bästa vän. Däremot har jag en vän som jag gillar massor Natalie Merchant. Har ni inte hört henne och behöver lite kontakt med er själv så ge henne en chans.
Mitt liv: Platespotting. Nummer 055 sökes. Jobbar mindre än vad jag borde. Skrattar mycket. Gråter mer än jag brukar. Saknar sommar-Malmö (segling med Fred, Bo-01, Möllan, Kalkbrottet, andligheten, musik-hålan, dansen och mina vänner) Är snart där. Behöver lite hard-core Tantra.
See ya!
Soffsurfaren..
Har haft en kvinnodag idag. Åsa tycker jag kör bra. Men fort. Borde köra mer sakta. Åsa är rädd att jag ska krocka. Eftersom jag är skytt. Då. Kvinnodagen ordnades av en kvinna som varit en man. Lite svårt att känna kvinnliga vibbar från henne. Faktiskt. Ja också har han hört av sig nu då. Igen. Mitt i allt. Det kvinnliga. Undra vem som är mest förvirrad. Jag. Typ. Kanske. Kanske.
Myggen också. Nu är det många. Gillar dom inte. Vårviksmyggen bet mig stygt igår. Kasta macka med Micke. Gick inte bra. Tre studsar. Micke studsa åtta. Gillar inte att förlora. Gav upp. Men det är fint i Vårvik. Gillar vattnet på kvällen mest.
Livet är fiffigt...
Nu var det länge sen sist...
Idag är jag fylld av kärlek. Det finns så många fina människor i mitt liv. Människor som dessutom berättar för mig att jag är bra som jag är. Ja som om jag inte vet det. Egentligen. Det känns ibland som att jag inte kan vara tacksam nog för det. Utan er så skulle jag bara vara en liten lort. Eller som Anki skrev idag: Att det är en viktig ingrediens i bakelsen å ibland känns det som att den skullle bli döbakt utan stöd och kärlek.
Förutom det så blir det ju EM nu då. Island. Jag åkte till Island en gång. 10 dagar var jag där. Helt ensam. Ingenstans att bo. Men allt ordnar ju sig liksom. Tack vare en engelsman, en spanjor och en fransman. Vi hamnade i bergen. Vandrade. Jag utan skor. Typ. Spanjoren blev arg och lämnade oss. Fransmannen gick och somnade. Helt fjuttad. Också engelsmannen då. Den räddande medberoende-mannen. Han hade allt. Tält. Mat. Vandrarstavar. Pannlampa. You name it. Tog hand om oss. Ja och mig framförallt då. Det kunde verkligen gått precis hur som helst. Annars. Ungefär lika illa som det gick för Island idag då.
Nu kom inneboenden hem igen å snart är det natten. Jobb imorgon. Psykologsamtal och chefssamtal. Ni förstår att jag lär vara på alerten.
Borlänge
Jag skulle önska att kommunen gjorde en liten revidering. Besökte just Borlänge i helgen. 3 timmar var jag där. Elller vi. Min sanningen är snarare:
"Att vara Borlängebo är att försöka överleva både i det stora och lilla, där det lilla är närheten till mannen bredvid dig i baren som bjuder på en blåtira eller gubben som gärna tar med dig hemma om du druckit för mycket. Det stora ser vi i vår vilja att ge våra invånare en möjlighet att leva i total misär i nutid och framtid."
Men jag vet att den kommunala villigheten till att se verkligheten som den är ofta är obefintlig. Blunda så finns det inte. Vi kan få det låta bra hoppet är ju det sista som lämnar människan... Konstigt att människan är dyssig! Ja inte bara i Borlänge då. Även om det är i kubik där.
Arg men mest ledsen...
Tjall på linjen
Har varit på resa. Igen. Gotland. Ön som jag älskar!!! Det var en del att stå i. Först var det banan-mannen. Han som vi ska anmäla till 100 höjdare. Där jag och Julia (ja eller Elin kanske jag ska säga) ska praktisera. Ett litet tag. Banan-mannen är vår ingång. Ni kanske undrar vem han är. Det gör jag också. Det jag vet är att han levt på bananer i åtta år. Nu äter han annan frukt också. Vi är lite rädda för Fredrik och Filip bara. Om dom ändrar fokus. Typ. Julia å Lana. Också var det den där DJ:n då. Gessle är inget bra. Fatta det. Men Johnny gillade det. Lite. Eller nä hur va det nu. Förvirrad. Det var så mycket. Liksom. Jacob tittar på tjejkläder. Ramone gräver upp basilika. Till tanter med lite väl mycket burr. Lotta säger att hon är saker hon inte är. Samtidigt som hon säger till andra saker om pigg men inte fräsch. Eller nått. Också Anders då. Han som är rädd för spindlar. Han har problem med språket. Skånskan. Fattar ingenting när vi blir mer än en. Max i Uppsala. Fiket i Nynäshamn. En kaffe och en semla. Kan jag skriva upp det? Chabbe som glömde passet. Vi som inte hitta bilen. Räser-Lotta.
Jag längtar till nästa resa.... om ett år.... Hoppas katten har gått ner i vikt å att Micke är där.
Uppfinnar-Lana
För er som inte känner till Lana så är hon en stor del av mig som bara presenteras för mina väl invigda vänner. Hon har tagit en mängd dyssiga skepnader i mitt liv. På senare tid har hon dock transformerats till en andling och älskvärd del.
Kanske inte eller kanske...
Min bror skrev till mig för ett tag sen hur han uppfattade mig... Han skrev:
Anna är omtänksam. Då menar jag inte bara mot oss och sina vänner, utan mot uteliggaren, blomman, trädet, den ensamma papperskorgen i parken. Vad jag menar är att hon har en plats i sig själv och sitt hjärta för alla på något konstigt vänster. Brukar för det mesta ta sig tid till att prata eller lyssna en stund.
Vardagshjälte! vad jag menar är att hon alltid kan låna ut en hundring, kan bjuda på mat om det krisar och viktigt är att hon alltid lånar ut musik när man vill. Det är bra! Sådana små men viktiga saker.
Egen. Med det menar jag att hon är sin egen person. Helt skapt av erfarenheter osv. Aldrig något som e fabricerat eller så. Jävligt äkta på något vis. Det e skönt för det är tyvärr inte så vanligt!
Anna är en väldigt god vän.
När jag läser det blir jag varm i hjärtat. Jag vet hur jag vill vara och det är precis så där. Egen. Omtänksam. Vardagshjälte! Har mitt eget tempel. Med en massa sköna stunder. Alla ni som vågar gå med anden genom era kroppar. Vi är så mycket mer än bara hjärnor. Glöm inte det. Låt kroppen leva med er inte emot er.
Saknar dig Erica. Hoppas vi ses snart...
Surtanter och gladtanter
Vet inte om jag vågar gnälla mer. Men det finns ett ord. En grej. En mojäng som idag fick mig att äta en laddning godis... (ja ja jag vet... jag åt själv godiset ingen annan... pretto!) Känner hur fingrarna krampar när jag ska skriva ordet. Hur käkarna spänner sig och det kittlar i underarmarna... ROUTER!!!! Handla det aldrig... eller handla det men dra med er butiksgubben hem för installation...
Oooopsss mitt sovrum är färdigt!
De vackraste och de enklaste...
Vilken kreativitet det var. Det är sensur på bloggen. Jag lovar att det var galet. Men som sagt detta är en bilderbok ingen vuxenbok. Titta och njut på vackerheten...
Vilken lyx mitt liv är....
Om någon säger till mig...
-säg som du känner va ärlig
-ta din kudde och kom hit så bäddar jag åt dig
...då vet jag att jag har en vän!!!
men om någon säger till mig...
-ja jag vet... när jag bla bla bla....
-ja men det var ju det jag sa att du skulle göra
-men det är väl inget problem så är jag också
...då springer jag!!!
Ja eller om jag ser ormar då då... förresten så tror jag att jag har varit katt innan. Titta själv får ni se... eller har jag skev självbild igen???