Super cool!!

Ja det ar just vad det ar. Har nu landat i mitt forna hemland. Spanien. Barcelona. Trott efter en natt pa tag. Men glad! Har haft det helt fantastiskt i Paris med super coola manniskor fran couchsurfingen. Ar det nagon som missat detta fenomen sa kolla in www.couchsurfing.com Love it! Har bokat in vinterresan. Julafton pa Hawaii. Super coola Taylor har lovat mig ett och annat. Surfing. Vattenfall. Berg. Och sist men inte minst super snygga killar!!! Och att fixa kontakter sa att jag kan flytta dit och borja jobba! :-) Vad kan jag saga.... Det knullar i magen!

Kommer inte ihag vad jag skrev sist...

Ni vet hur det ar. Det hander sa mycket att man vet inte vad som ar vad. Nar det hande. Varfor det hande. Och om det FAKTISKT hande. Nu ar vi iallfall pa vag ut fran Frankrike snart ikvall. Natttaget till Barcelona. Dar vi pa grund av en fantastisk tjej fatt lana en lagenhet som ar tom mitt i Barcelona. Karlek till dig Herminia. Jag sitter just nu i var forsta couchsurfing lagenhet. Fortfarande lite overkligt. Var host ar pa jobbet.

Igar gjorde vi var klattring. Vi besteg Tour Eiffel. Ja vi och atta tusen andra da alltsa. I osregn med ett mini mini paraply... Efter x antal timmars koande och vantande var vi dar . Pa toppen. Disigt och kallt. Men pa toppen. Super cool!!! Eller inte men man maste gora det nar man ar har!

Nu ar det min tur att ducha.

Le Paris

Paris= STORA hus. Mycket couchsurfing. Fantastiska manniskor och snart e det middag. Hemma hos. Vi e en turk en hawaiian en italiensk/fransk en franskbrytande viking (Alexzander) ocksa jag da. Jag har sa mycket att skriva men tangentborden idetta land ar som allt annat: ANNORLUNDA Jag lovar er en fet kronika nar tiden ar inne. Tills dess hang-on

Tidigt som bara den...

06:33 semester. Ska ivag pa mote. Ater plommon och vantar pa att Alex ska vakna. Sitter i baren. Den val inrokta brass-baren. Finns en anledning till hostelets namn The flying pig... Oj trott. Nu kom jag pa de e ju ingen vanlig dag! Det ar ju Annas fodelsedag! En annan-Anna ni vet. Tjihooo 30 30 30 30 Tuuuuttttt.... Om jag var dar skulle jag smygit hem till dig och vackt dig med grytlock och en jatte graddtarta!!!! Smaskens!!!

Ja ocksa tillbaka da till den dar natten pa mollan. Intergrill. Borjar bli lite trott pa Ankis (ni vet hon med de tre barnen men anda sa fina... piiiiiip...) tjat om Tornets pappa. Sa kanske kanske det dar telefonnummret skulle kunna skickas over. Ja och Intergrill 1 du kanske kan fa hennes dotters nummer i gengald. Eller natt typ.

Tagluffning

Allt bra i Amsterdam. Bara sa ni vet. Det ar galet har. Himlen for en beroende. Sex. DRoger. Spel. You name it. Som tur ar ar jag pa andra sidan... Vi ses!


Kl 03:35

Hände det eller va det inte så? Intergrill 1 Intergrill 2 Intergrill 3 och Tornet. Träffa vi verkligen er? Förvirrad. Hjälp. Bäst att sova. Susar i hjärnan. "Jag kan hålla 10 sekunder om jag tänker på annat" Ta bort den där rösten. Djupadal. Om ni verkligen fanns kan ni väl säga något. Snälla!

I da då så va dådå

Super atmosfärer. Mångkulturalismen e på topp. Lyssnar på spanskan. Arabiskan. Malmöitiskan. Spaggeskånskan. Knarkarsnack. Kärringsnack. Barnasnack. De e bara så att en go pära gör halva middan!

Kontrollförlust. Visar sidor av mig själv som jag inte visat innan. Läskigt skönt. Blir tightare med vissa. Ger mig av från andra. Är typ här och nu mest hela tiden. Nästan. (ja jag vet inte hela tiden) 

Mormor fyller 81 idag. Hurra hurra hurra! Undra vad man tänker då. Kanske sista fördelsedagen. Kanske sista sommaren. Kanske sista dagen. Vad intensivt livet måste vara. Här och nu borde ha en annan dimension. Att närma sig döden. Den ålderdomliga normala döden. Finns det egentligen någon onormal. Inte i min filosofi. Skulle det finnas en onormal så skulle inget ha en mening. Meningen är för mig att det som sker sker. Och det som sker är som det ska. Är inte det normalt. Nä just det. Samhället har ju gjort människan till en patologi. Ställt sig mellan universums krafter och lärt oss att man ska leva tills man är 82 år som kvinna och 77 som man. Det är det normala. Tänk att vi gått på den lögnen. Mormor jag är så glad att få vara ditt barnbarn. Komma upp till dig och vila ut. Åka på lite utflykter och titta på din TV. Så GRATTIS till att du lyckats leva i samhällets sjukdom så många år utan att ta allt för mycket skada.


Å ja vaknade på Triangelen

Malmööööööööö... fem dagar har gått i denna fantastiska stad... ja jag tycker faktiskt det Andreas visst kanske vissa har lite attityd men lite skräp på gatorna kan jag nog stå ut med!

I lördags kastades jag iväg på klubb. En riktigt svettig kväll blev det. På Jeriko. Dansa å dansa å dansa innan vi avslutade med en falafell på Möllan. Och däremellan lite snack med dom där Malmö-negrarna...

I söndags tog jag en sväng till min gamla hemmagrupp. Verkligen en upplevelse med skräck blandad förtjusning. Men Parkgatan är alltid Parkgatan... och ja det blev en falafell på Möllan även denna kväll... Hängde med syrran och fick leka bilskolelärare. En av mina mindre lyckade sidor. Tydligen då jag fick henne att nästan köra över två gångare... ooppsss... På dagen var jag i Dalby. Min största lillasyster har blivit Shella-Mia i Dalby. Undrar vad som hände. Hur blev det så. Liksom. Var det menningen? Gabriella, Goliat och Gina (syskonbarnen) lyckades få mig att få ett och annat blåmärke. Ett och annat hysteriskt skrattanfall också.

Så va det måndag och allt är luddigt. Vet inte vad jag gjorde denna dag. Men va fan. Typ Pildammsparken kanske. O ja visst nä fel. Var ju på stan. Med Anki. Gick till kyrkan och Gud han skojade till det för oss RIKTIGT! Ja och sen var Andreas här. Jag bjöd på middag. Med jeans-knapp i. Ja å sen Möllan då då. Nyhamn. Ölcafét på dagen. 
Kryssa yes. Kryssa yes. Kryssa yes. Va fan hände. Datorn blev slö. Låter konstigt. Ringa data-support (ni vet den där vännen som alla har som är måttligt trött på datasamtalen... öö.. fattar inte "vad gjorde du?" "ingenting tryckte bara på yes" osv osv) Ctrl Alt Delete. Puh problemet löst.. för den här gången. Typ till man öppnar den nästa gång.

Så var det tisdag. Lund. Victoria. Middag. I hennes nya slott. Glamour. Ginseng vodka och äkta champagne. Inte jag då. Bubbel om livet. Å sen va det Pildammarna. Gäss och fågelskit. Mmminnen. Lite ångest. Människor som försvinner. Som blir gråare och gråare. Tappar kärlek och mister liv.

Onsdag. Lyckodag. Överraskar farmor och farfar med utflykt. Helt glada var dom. Farmor dansa och sjöng. Ja och klappade alla hunder vi såg också. Dement. Farfar med kameran i högsta hugg. Ögonen lös och det blev glasskalas. Sen var det tiomanna middag. En hop galna inte alls friska men friskare människor träffades. Det var sååå mysigt och skojigt.

Nu e det idag. Som egentligen är imorgon. Enligt klockan. What a bleep do we know. Se den. Såg den. Luncha med mamma och pappa. Ärende. Lillebror i skogen. Katter hundar träd bönder. Kärlek.

Och där emellan allt så har det varit couchsurfing då då. Lite hooked på den sidan. Ja just det ni som inte vet så blir det tågluff på söndag. Tuff tuff tuff. Amsterdam, Paris, Barcelona, Milano, Venedig. Längtar! Frihet! Också couchsurfing då då. I allafall i Paris.

Imorgon blir det pokerkväll i gammal anda. På lördag kanske fest i hamnen. Pipskägget spelar.


Ni trodde kanske att jag lagt ner...

När man som minst anar det så finns det ett brev i brevlådan...  har varit ute och turnerat lite i sommaryran och datorn är fortfarande inte min bästa vän. Däremot har jag en vän som jag gillar massor Natalie Merchant. Har ni inte hört henne och behöver lite kontakt med er själv så ge henne en chans.

Mitt liv: Platespotting. Nummer 055 sökes. Jobbar mindre än vad jag borde. Skrattar mycket. Gråter mer än jag brukar. Saknar sommar-Malmö (segling med Fred, Bo-01, Möllan, Kalkbrottet, andligheten, musik-hålan, dansen och mina vänner) Är snart där. Behöver lite hard-core Tantra.

See ya!


Soffsurfaren..

Då sitter jag här och väntar. Min soffa är ledig. Kan någon intressant människa snart komma och låna den. Couchsurfing. Tänkte själv surfa iväg till någon soffa. Snart. Paris kanske. Eller Berlin. Kanske. Kanske.

Har haft en kvinnodag idag. Åsa tycker jag kör bra. Men fort. Borde köra mer sakta. Åsa är rädd att jag ska krocka. Eftersom jag är skytt. Då. Kvinnodagen ordnades av en kvinna som varit en man. Lite svårt att känna kvinnliga vibbar från henne. Faktiskt. Ja också har han hört av sig nu då. Igen. Mitt i allt. Det kvinnliga. Undra vem som är mest förvirrad. Jag. Typ. Kanske. Kanske.

Myggen också. Nu är det många. Gillar dom inte. Vårviksmyggen bet mig stygt igår. Kasta macka med Micke. Gick inte bra. Tre studsar. Micke studsa åtta. Gillar inte att förlora. Gav upp. Men det är fint i Vårvik. Gillar vattnet på kvällen mest.

Livet är fiffigt...

Ja. Here we go again. Universumskrafter styr oss att vara i kontakt fast att vi enligt samhällets uppgjorda system säger att vi inte är det. Ja. Det är så mitt liv fungerar. Jag är alltid i kontakt med de energi som jag bör vara kontakt med. Spelar ingen roll (...hur du ser ut... ha ha kom att tänka på The Pinks när jag skrev det där.... undrar vart dom är nu? 80-talet. Vart tog du vägen? 80-talet När jag tänker på dom så tänker jag. Heta linjen. Oj Oj...) om den fysiska kroppen befinner sig på en annan del av vår planet. Kontakten är där. Eller hur Arjan? Hyfsat trött på denna strukturerade miljö är jag. Någon hjärna har bestämt hur allt ska fungera för människans välmående. Vilken illusion. Manipulation. Hjärnan får ingen att må bra. Än en gång tvivlar jag på huruvida jag verkligen ska vara en del av det sjuka eller om jag ska ta mig ur det och bli en del av det friska. Ja som då uppfattas som sjukt av majoriteten av befolkningen. Det känns som att jag varit här förr. Detta händer mig så fort jag tvingas att professionellt förhålla mig till systemet. När jag är privat känner jag mig fri att delta i det som jag anser mig behöva delta i. Avstå från resten. Mitt hjärta känner starkt att jag inte är en del av detta. Min hjärna försöker lösa hur jag ska komma ur det. Pengar. Vilket gissel. Vad behöver jag för att må som jag vill. Ja och än en gång är det så att det enda jag vet är att jag inte vet... det allra bästa är att jag vet att jag är där jag ska va just nu. Så snart jag bestämt mig för var jag vill så blir det så!!!!

Nu var det länge sen sist...

Mmm... jag tror det beror på sommaren å kanske att jag har en inneboende. Ja att jag inte bloggat på länge då. Alltså. Varmt ute. Trångt inne.

Idag är jag fylld av kärlek. Det finns så många fina människor i mitt liv. Människor som dessutom berättar för mig att jag är bra som jag är. Ja som om jag inte vet det. Egentligen. Det känns ibland som att jag inte kan vara tacksam nog för det. Utan er så skulle jag bara vara en liten lort. Eller som Anki skrev idag: Att det är en viktig ingrediens i bakelsen å ibland känns det som att den skullle bli döbakt utan stöd och kärlek.

Förutom det så blir det ju EM nu då. Island. Jag åkte till Island en gång. 10 dagar var jag där. Helt ensam. Ingenstans att bo. Men allt ordnar ju sig liksom. Tack vare en engelsman, en spanjor och en fransman. Vi hamnade i bergen. Vandrade. Jag utan skor. Typ. Spanjoren blev arg och lämnade oss. Fransmannen gick och somnade. Helt fjuttad. Också engelsmannen då. Den räddande medberoende-mannen. Han hade allt. Tält. Mat. Vandrarstavar. Pannlampa. You name it. Tog hand om oss. Ja och mig framförallt då. Det kunde verkligen gått precis hur som helst. Annars. Ungefär lika illa som det gick för Island idag då.

Nu kom inneboenden hem igen å snart är det natten. Jobb imorgon. Psykologsamtal och chefssamtal. Ni förstår att jag lär vara på alerten.

Borlänge

"Att vara Borlängebo är att leva i både det stora och lilla, där det lilla är närheten till grannen som bjuder på en kopp fika, eller promenaden till barnens fotbollsmatch. Det stora ser vi i vår vilja att ge våra invånare en trygg nutid och framtid." Citat från www.borlange.se
Jag skulle önska att kommunen gjorde en liten revidering. Besökte just Borlänge i helgen. 3 timmar var jag där. Elller vi. Min sanningen är snarare:
"Att vara Borlängebo är att försöka överleva både i det stora och lilla, där det lilla är närheten till mannen bredvid dig i baren som bjuder på en blåtira eller gubben som gärna tar med dig hemma om du druckit för mycket. Det stora ser vi i vår vilja att ge våra invånare en möjlighet att leva i total misär i nutid och framtid."
Men jag vet att den kommunala villigheten till att se verkligheten som den är ofta är obefintlig. Blunda så finns det inte. Vi kan få det låta bra hoppet är ju det sista som lämnar människan... Konstigt att människan är dyssig! Ja inte bara i Borlänge då. Även om det är i kubik där.

Arg men mest ledsen...

Vet ni som det känns när en sanning blir en illusion. Den zon som borde vara som mest trygg blir en krigzon. Igen. Styrd av rädslor och förakt. Vem äger rätten att vara sårad. Kampen blir outhärdlig. Människor tynar bort i sin ensamhet. Smärtan i att se infernot driver mina tankar mot flykt. Rädd för att se. Rädd för att höra. Ska fler slott rasa. Fler bomber falla. Ständigt dessa hoppets vapenvilor. Det enda jag önskar är att alla vapen kunde förbytas till kärlek. Att jag skulle kunna kliva in i mitt gamla hem och känna att vi alla var i samma värld. En värld utan skam.

Tjall på linjen

Ja nu är det de där med tekniken. Igen. Datorn får för sig att koppla ner varje gång jag ska föra in nya bilder till den. Sååååå ingen bild nu heller.

Har varit på resa. Igen. Gotland. Ön som jag älskar!!! Det var en del att stå i. Först var det banan-mannen. Han som vi ska anmäla till 100 höjdare. Där jag och Julia (ja eller Elin kanske jag ska säga) ska praktisera. Ett litet tag. Banan-mannen är vår ingång. Ni kanske undrar vem han är. Det gör jag också. Det jag vet är att han levt på bananer i åtta år. Nu äter han annan frukt också. Vi är lite rädda för Fredrik och Filip bara. Om dom ändrar fokus. Typ. Julia å Lana. Också var det den där DJ:n då. Gessle är inget bra. Fatta det. Men Johnny gillade det. Lite. Eller nä hur va det nu. Förvirrad. Det var så mycket. Liksom. Jacob tittar på tjejkläder. Ramone gräver upp basilika. Till tanter med lite väl mycket burr. Lotta säger att hon är saker hon inte är. Samtidigt som hon säger till andra saker om pigg men inte fräsch. Eller nått. Också Anders då. Han som är rädd för spindlar. Han har problem med språket. Skånskan. Fattar ingenting när vi blir mer än en. Max i Uppsala. Fiket i Nynäshamn. En kaffe och en semla. Kan jag skriva upp det? Chabbe som glömde passet. Vi som inte hitta bilen. Räser-Lotta.

Jag längtar till nästa resa.... om ett år.... Hoppas katten har gått ner i vikt å att Micke är där.

Uppfinnar-Lana

Om jag fick uppfinna en sak. Vilket jag får. Har bara inte hjärnan till det. Eller nä just det. Det är just hjärnan som ska bort. Kanske. Säger dom som vet. Vi kan kalla min uppfinning Fuertemujer-dropp. Jag skulle använda det varje kväll. Lägga mig ner. Koppla in mojängen. Efter bara några minuter skulle alla mina "jag är stark och klarar mig själv försvar" läggas ner. Jag skulle ligga i knäet på en vän. Utan att le. Utan att prata. Utan att känna mig skamsen. Låta mig bli klappad på huvdet och pysslas om. Min kroppp skriker efter det NU! Ja jag vet att den uppfinningen inte behövs. Jag kan det ändå. Jag vet så j-vla mycket så jag spyr ibland. Just det där är ungefär som med kärnkraften för mig. Många vet att det bör läggas ner. Om det inte läggs ner är risken stor att skiten sprängs en dag. Men i praktiken händer det INGENTING! GODNATT! 

För er som inte känner till Lana så är hon en stor del av mig som bara presenteras för mina väl invigda vänner. Hon har tagit en mängd dyssiga skepnader i mitt liv. På senare tid har hon dock transformerats till en andling och älskvärd del.

Kanske inte eller kanske...

...som alla andra... vet inte. Eller jo vet! Har aldrig känt mig som andra. Vet inte om jag vill vara som andra. Det finns liksom redan så många av dom. Ändå. Ibland. Tror jag att det ska funka. Det skulle vara så mycket enklare. Då. Om jag gillade det där kollektiva valet. Valde det där som alla andra gör. Utan att reflektera. Bara vara nöjd. Det är inte så. Kan man va tonåring hela livet. Jag tror det. Vill känna mig fri. Alltid. Kanske är det på grund av vem jag är. Kanske är det på grund av mitt stjärntecken. Kanske är jag född i fel land. Hur det än är så är det som det är. Och inte har jag någon lust att skänka mitt liv åt eviga kamper... Mitt liv är lätt att leva liksom. Inte tillhör jag någon kollektiv offeridentitet. Nej tack till det kollektiva självmordet.

Min bror skrev till mig för ett tag sen hur han uppfattade mig... Han skrev:
Anna är omtänksam. Då menar jag inte bara mot oss och sina vänner, utan mot uteliggaren, blomman, trädet, den ensamma papperskorgen i parken. Vad jag menar är att hon har en plats i sig själv och sitt hjärta för alla på något konstigt vänster. Brukar för det mesta ta sig tid till att prata eller lyssna en stund.
Vardagshjälte! vad jag menar är att hon alltid kan låna ut en hundring, kan bjuda på mat om det krisar och viktigt är att hon alltid lånar ut musik när man vill. Det är bra! Sådana små men viktiga saker.
Egen. Med det menar jag att hon är sin egen person. Helt skapt av erfarenheter osv. Aldrig något som e fabricerat eller så. Jävligt äkta på något vis. Det e skönt för det är tyvärr inte så vanligt!
Anna är en väldigt god vän.

När jag läser det blir jag varm i hjärtat. Jag vet hur jag vill vara och det är precis så där. Egen. Omtänksam. Vardagshjälte! Har mitt eget tempel. Med en massa sköna stunder. Alla ni som vågar gå med anden genom era kroppar. Vi är så mycket mer än bara hjärnor. Glöm inte det. Låt kroppen leva med er inte emot er.

Saknar dig Erica. Hoppas vi ses snart...

image66

Surtanter och gladtanter

Vad var det som hände med tanten som sluta leva. Tanten som fastnade i feminismens bitter-träsk. Var visionen en egoitsisk kamp som hjälp för flykt. Jag är så TRÖTT på surtanter. Ni vet dom där som ler utan själ. Dom där som ler som mest när chefen är på besök. Ja ni vet vilka jag menar. Som tur är finns det gladtanter med. Dom där som kanske inte förde just den där kampen. Dom där som istället gjorde världen till en bättre värld just där dom var. Så tack städ- och mattanten och du på COOP som alltid ler!

Vet inte om jag vågar gnälla mer. Men det finns ett ord. En grej. En mojäng som idag fick mig att äta en laddning godis... (ja ja jag vet... jag åt själv godiset ingen annan... pretto!) Känner hur fingrarna krampar när jag ska skriva ordet. Hur käkarna spänner sig och det kittlar i underarmarna... ROUTER!!!! Handla det aldrig... eller handla det men dra med er butiksgubben hem för installation... 

Oooopsss mitt sovrum är färdigt! 

image62image63
image64  

De vackraste och de enklaste...

Körde upp mot Norrlands skogar igår från Båstad. Hem. Såg en älg spatsera i skogen. Solen var på väg ner och Svenska akademin på radion. Vilken harmoni. Helgen var underbar. 8 kvinnor i en stuga vid havet. Dans. Sång. Massage. Naken bad. Må-runder. Tårar. Skratt. Vackert och enkelt.

Vilken kreativitet det var. Det är sensur på bloggen. Jag lovar att det var galet. Men som sagt detta är en bilderbok ingen vuxenbok. Titta och njut på vackerheten...


image61

Vilken lyx mitt liv är....

Om någon säger till mig...

-lämna hjärnan i frysen
-säg som du känner va ärlig
-ta din kudde och kom hit så bäddar jag åt dig
...då vet jag att jag har en vän!!!
 
men om någon säger till mig...
-ja jag vet... när jag bla bla bla....
-ja men det var ju det jag sa att du skulle göra
-men det är väl inget problem så är jag också
...då springer jag!!!

Ja eller om jag ser ormar då då...  förresten så tror jag att jag har varit katt innan. Titta själv får ni se... eller har jag skev självbild igen???

image50

Tidigare inlägg Nyare inlägg