acompassion

Det var dags att träffa en ängel. Vilket jag så klart inte förstod. När jag kom hem till kvinnan. Ja hon som jag inte pratat med så mycket innan. Men bara visste att jag gillade. Lugn. Det var som att när hon började prata så prata hon om mina drömmar. Vissa hade hon uppfyllt i sitt liv. Andra ville hon uppfylla. Vi behövde inte prata så mycket egentligen. Men det gjorde vi ändå. Såklart. Nu är det på gång. Dans. Beröring. Meditationer. Kvinnlighet. Urkraft. Det känns som att bara jag drömmer mina drömmar tillräckligt starkt så blir dom verkliga. Gång på gång.

Också va det mormor. Hon hamnade på sjukhuset. Något med hjärtat. Idag fick jag köra vägen upp till Huddiksvall. Den vägen är så fin. Ja det var där hon låg. Pigg som bara den. Visade det sig. Ögonen glittrade som på ett litet barn. Dom hade sprutat knark i henne. Som hon sa. Tänk att jag är glad. När jag får köra 30 mil. Sitta i ett sjukhusrum. Som luktar illa. När solen skiner ute. Glad för att jag kan var där. Att jag är ett barnbarn som är närvarande. Jag tar ansvar för min familj. Så var det inte förr. Var aldrig närvarande. Hade inget intresse av att vara en del av en familj. Ja om det inte handlade om att få pengar eller presenter eller mat. Något har hänt. Jag är lycklig!