acompassion

Jag ÄLSKAR äpplekaka!!!! Hinner glömma det varje gång det blir höst igen. Helgen har varit fylld med just det ÄPPLEKAKA! Och en massa virrvelvindar. Anette och Anki tack för att ni finns när det stormar till. Annars har det mest varit. Träning. Shopping. Kvinnoträffar. Dans. Bad. Också en liten tår till Carolina Kluft. Så klart.

Envist. Tanken på att resa är envis. Precis som Antonellos åsna. Det var helt fantastiskt på hans farm. Lugnt och skönt. Också damerna från Miami. Som verka tycka det var en överlevnadskurs. Det fanns ju ingen AC. Och öppna man fönstret flög ju myggen in. Vad gör man DÅÅÅ?????





Det var här vi bodde. Hängmattan. Och hunden Happy. Mina favoriter.

Det var dags att träffa en ängel. Vilket jag så klart inte förstod. När jag kom hem till kvinnan. Ja hon som jag inte pratat med så mycket innan. Men bara visste att jag gillade. Lugn. Det var som att när hon började prata så prata hon om mina drömmar. Vissa hade hon uppfyllt i sitt liv. Andra ville hon uppfylla. Vi behövde inte prata så mycket egentligen. Men det gjorde vi ändå. Såklart. Nu är det på gång. Dans. Beröring. Meditationer. Kvinnlighet. Urkraft. Det känns som att bara jag drömmer mina drömmar tillräckligt starkt så blir dom verkliga. Gång på gång.

Också va det mormor. Hon hamnade på sjukhuset. Något med hjärtat. Idag fick jag köra vägen upp till Huddiksvall. Den vägen är så fin. Ja det var där hon låg. Pigg som bara den. Visade det sig. Ögonen glittrade som på ett litet barn. Dom hade sprutat knark i henne. Som hon sa. Tänk att jag är glad. När jag får köra 30 mil. Sitta i ett sjukhusrum. Som luktar illa. När solen skiner ute. Glad för att jag kan var där. Att jag är ett barnbarn som är närvarande. Jag tar ansvar för min familj. Så var det inte förr. Var aldrig närvarande. Hade inget intresse av att vara en del av en familj. Ja om det inte handlade om att få pengar eller presenter eller mat. Något har hänt. Jag är lycklig!

Vill inte jobba. Vill bort. Vill inte vara fast . Vardagslunk. Saknar er couchsurfare. Försöker läsa tidningens artikel: "Så får du tillbaka arbetslusten efter semestern" Försöker. Vill inte ens läsa den. Skymtar något om att ändra gamla mönster. Tycker att det är allt vad mitt liv handlat om dom sista åren. Ändra gamla mönster. Får väl testa det då. Äta middag till frukost och frukost till middag. Eller. Kanske inte så dom menar. Ja jag ska läsa den. Snart. Ska bara sakna och längta lite till... Hawaii... Super-cool!

584 bilder anlände igår. Tack Alex. Här är en. På just Mig och Alex. Vill ni se fler så leta upp mig på CS där dom snart kommer att vara uppladdade en del av dom. Alltså.


Igår spelade jag radioteater. Låtsades vara couchsurfingvärd. Kul. Kommer att spelas upp en dag snart i radion. En liten snutt om varför couchsurfing är som himla bra. Varför hela världen borde testa. Och lite sånt.

Ja då var man tillbaka. Jobb. Oj oj oj. Vad ska det bli av detta. Inte mycket mer än en kontorsstol finns på plats. Schyst stämning. Hip hop på andra våningen som jag kan digga till. Lite som att fortfarande vara på semester. Läger för ryssar i konferansrummet. Toan luktar camping. Engelska med diverse brytningar. Funderar på att sova över. Typ. Som förr då. När jag inte KUNDE ta mig hem...

Tillbaka i Norrland...  Cityfest. Småstadsidyllens lycka. Krypa ur sina mentala fängelse och för fyra dagar är allt tillåtet. Inte minst att dricka sprit. Kommunen sponsrar ju. Missär. Grannar som bråkar. Barn som gråter. Vuxna som blir till barn. Mitt i allt får jag lust att delta. Försvinna in i deras ansvarslöshet. Kanske är det min erfarenhet som gör min tolkning. Eller är det något som main-stream vill ha. Några dagar av oreda. Är det jag som är annorlunda. Vem vet. Lättare att fördömma än att erkänna. Snurrigt är det.

Livet kräver ansträgning av mig. Just nu. Det går trögt. Autopiloten går på. Behöver andlighet i mitt liv. Människor som är mer närvarande än jag. Ringde Ulla. Kvinnan som jag skulle mött i höstas. Då när egot tog över och styrde mig ifrån mitt inre. Maten blev mitt gift. Ulla dansar. En kvinna med livserfarenhet och en stark energi. Vi ska snart träffas. Tystnaden har mest talat mellan oss tidigare. Nu är det dax att odla vänskap. Är glad att jag har livet som hjälper mig att tag i mig. Annars kanske jag blir en del av det där som jag fördömmer. Cityfesten. Typ.