acompassion

Det finns skadeskjutna björnar i trakten. Säger mormor. Så om jag ser någon. Hmm. I Gävle. Dom kan ju komma in i bebygelsen när dom är skadade. Säger mormor. Så har jag lovat att inte gå ur bilen. Då. Om jag ser en björn alltså. Sa att det nog är större risk att jag träffar en farlig människa. Än en björn. I Gävle. Kanske. Eller är jag bara en naiv skåning. Kanske. Men tack för omtanken och kärleken. Gillar dig mormor. Skarpt.

Jag har en sida som är jobbig. Ja jag har många. Ibland. Men nu mest en. Att välja. Så nu ska jag göra ett val. 1. åka till Hawaii över jul. 2. Gå en förberedande kurs i psykosyntes. När jag frågar killar säger dom Hawaii. När jag frågar tjejer säger dom kursen. Hmm. Jag är ju tjej. Kanske jag ska lyssna på tjejerna då. Eller. Alt. 2 blir mycket billigare. Det är plus. Vad tror ni. Vilket blir bäst. Det känns så här svårt i själen.

Dagens kommentar. Liam. Einstein ni vet. Ankis son. Påväg hem från dagis. På stadsbussen med mamma. Då undrar han. "Mamma, när man har så där ont i hjärtat är det för att man är sjuk eller är det att för att man längtar så mycket hem?" Liam är fin. Han är kärlek. Han tycker om Ankis rumpa också. Men mest tycker han om att lyfta upp den lite ibland.

Söndag förmiddag. Har just drabbats av det jag gillar minst. Obeslutsamhet. Är det någon som har trick för hur man inte stannar kvar i det? Och inte gör något. Till slut. Det blir ofta så för mig. Känner mig lite arg också. Också lite ensam. Arg på en situation. Där någon i panik försöker förminska min handlingsfrihet. På bekostnad av andra människors välbefinnande. Detta på grund av rädsla. Vet inte men rädsla för nya saker. Rädsla för misslyckande. Rädsla för en så kallad tillsynsorganisation. En organisation som arbetar för att människan inte ska behöva ta så mycket ansvar själv. Ibland iallafall. Det svenska samhällets "medberoende-syndrom". Jag blir trött. Jag blir frustrerad.

Oj. Fick ett infall. Ett av dom många. Infallet kom igår. En stunds övervägande. Bestämde mig för att sova på saken. Vilket i min värld är helt outstanding vuxet. Moget. Det handlade om att säga till en viss person vad jag tycker. Jag somnad. Vaknade. Tänkte. Typ två minuter. Fick för mig en massa saker. Skrev ett meddelande. Läste. Läste. Redigerade. Ångrade. Skrev igen. Tänkte. Blev rädd. Skärpte till mig. En halv timme hade gått. Låg med fingret på sänd. Kom på. Att jag kan ångra mig hela livet om jag inte... Okej. Tryckte. Skit!!! Vad gjorde jag. Puh. Ring en vän. Fort. Prata prata prata. Blev lugnad. Är nöjd. Gjorde rätt. Drack kaffe! Vilken fantastisk söndagsmorgon!

Dom e så fiiina. Min farmor och farfar. Saknar er!

Okej. Människan. Denna varelse kan tolkas som ett fysiskt paket. Det fysiska paketet upplevs av ett annat fysiskt paket. Dessa båda tolkas av varandra. Nu till det kluriga. Tolkningen. En tolk är någon som översätter. I vanliga fall handlar det om ord. Right. Men vad har orden för menning. Egentligen. Ingenting. Typ. Min fysiska kropps sinnen tolkar den andra fysiska kroppen. Oavsett. Klurighet nummer två. Min hjärna hänger inte alltid med på detta. Min känsla hänger alltid med. Intuition. Klurighet nummer tre. Marknadsekonomin. (vad har det med saken att göra) Samhället bygger på detta. Vi köper det. Vi far iväg i det. För att vara en samhällsmedborgare och upprätthålla detta inferno bör du konsumera. Massor. För att kunna det måste du. Stänga av. Sätta på hjärnan. Sluta vara närvarande. Tolka den varelse du möter med hjärnan. I fack. Via ord. Vad händer då?