acompassion

Ja. Here we go again. Universumskrafter styr oss att vara i kontakt fast att vi enligt samhällets uppgjorda system säger att vi inte är det. Ja. Det är så mitt liv fungerar. Jag är alltid i kontakt med de energi som jag bör vara kontakt med. Spelar ingen roll (...hur du ser ut... ha ha kom att tänka på The Pinks när jag skrev det där.... undrar vart dom är nu? 80-talet. Vart tog du vägen? 80-talet När jag tänker på dom så tänker jag. Heta linjen. Oj Oj...) om den fysiska kroppen befinner sig på en annan del av vår planet. Kontakten är där. Eller hur Arjan? Hyfsat trött på denna strukturerade miljö är jag. Någon hjärna har bestämt hur allt ska fungera för människans välmående. Vilken illusion. Manipulation. Hjärnan får ingen att må bra. Än en gång tvivlar jag på huruvida jag verkligen ska vara en del av det sjuka eller om jag ska ta mig ur det och bli en del av det friska. Ja som då uppfattas som sjukt av majoriteten av befolkningen. Det känns som att jag varit här förr. Detta händer mig så fort jag tvingas att professionellt förhålla mig till systemet. När jag är privat känner jag mig fri att delta i det som jag anser mig behöva delta i. Avstå från resten. Mitt hjärta känner starkt att jag inte är en del av detta. Min hjärna försöker lösa hur jag ska komma ur det. Pengar. Vilket gissel. Vad behöver jag för att må som jag vill. Ja och än en gång är det så att det enda jag vet är att jag inte vet... det allra bästa är att jag vet att jag är där jag ska va just nu. Så snart jag bestämt mig för var jag vill så blir det så!!!!