Jag får vad jag ger

Har haft ryckningar i vänstra ögat flera veckor nu. Undra vad det beror på. Är inte stressad. Har det bara fint. Men ändå. Ryckningar.

Livet är fiffigt. När jag ger kärlek. Förståelse. Tid. Leende. Utan att förvänta mig bekräftelse. Duktighetsvärdering. Gensvar. Och alla andra egoistiska motiv. Då får jag. MASSOR! Sitter i bubblan av kärlek. Bara suger in. Njuter. Ler. Jag är så liten på jorden att inget kan bli katastrof. På grund av bara mig.

All min kärlek ger jag min syster. Mina syskonbarn. Min syskonbarns pappa. Det är jobbigt för dom nu. Livet ska ta en ny skepnad. Så är planen. Det är en bra plan. Tror jag. Den tuffa vägen till lugnet. Den blir en positiv livserfarenhet. Det är min sanning. Att ha mod är att våga leva. Min syster har mod. Hon gillar livet. Barn har en inbygd kraft. Vi vuxna suddar ut den med åren. Förflyttar kraften till hjärnan. Tror vi vet. Barn överlever mycket. Vuxna ska hjälpa barn att slippa överleva. Att leva. Det är att vara vuxen. Att kunna handla utan egenvinning. Utan baktankar. Att våga se att vi inte vet. Att förändra lär barn mycket. Oavsett smärta. Smärtan helas. Om vi är vuxna.

Kommentarer
Postat av: Sara

De blir bra, de är jag övertygad om. Umgåtts mycke med barnen nu. Dem är så fina. Vi är två lyckliga mostrar du o jag! Nu ska jag åka till unkna men goa parkis. O säga något vettigt för de e så jag känner mig nu! Miss you darling!

2007-03-09 @ 17:19:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback