acompassion

Vet ni som det känns när en sanning blir en illusion. Den zon som borde vara som mest trygg blir en krigzon. Igen. Styrd av rädslor och förakt. Vem äger rätten att vara sårad. Kampen blir outhärdlig. Människor tynar bort i sin ensamhet. Smärtan i att se infernot driver mina tankar mot flykt. Rädd för att se. Rädd för att höra. Ska fler slott rasa. Fler bomber falla. Ständigt dessa hoppets vapenvilor. Det enda jag önskar är att alla vapen kunde förbytas till kärlek. Att jag skulle kunna kliva in i mitt gamla hem och känna att vi alla var i samma värld. En värld utan skam.