acompassion

Vad var det som hände med tanten som sluta leva. Tanten som fastnade i feminismens bitter-träsk. Var visionen en egoitsisk kamp som hjälp för flykt. Jag är så TRÖTT på surtanter. Ni vet dom där som ler utan själ. Dom där som ler som mest när chefen är på besök. Ja ni vet vilka jag menar. Som tur är finns det gladtanter med. Dom där som kanske inte förde just den där kampen. Dom där som istället gjorde världen till en bättre värld just där dom var. Så tack städ- och mattanten och du på COOP som alltid ler!

Vet inte om jag vågar gnälla mer. Men det finns ett ord. En grej. En mojäng som idag fick mig att äta en laddning godis... (ja ja jag vet... jag åt själv godiset ingen annan... pretto!) Känner hur fingrarna krampar när jag ska skriva ordet. Hur käkarna spänner sig och det kittlar i underarmarna... ROUTER!!!! Handla det aldrig... eller handla det men dra med er butiksgubben hem för installation... 

Oooopsss mitt sovrum är färdigt!