Jag tillhör inte denna världen...

Rymdblomma. Det är jag det. Jag har genomskådat samhället. Nu står jag inte ut. Allt är av plast. Som Johan säger. Då. Ett fejkat samhälle är till för fejkade människor. Hur ska jag någonsin kunna känna mig som en av något som bara fyller människans ego. Jag tycker samhället är komik. Ångest-komik. Detta är inte något som jag direkt kom på idag. Snarare något jag alltid vetat. Där inne i kärnan. Idag drog jag igång. Stimma loss. Nu är det mobiliseringsdax. Alla rymdblommor ska samlas. Vi ska bygga trädgårdar. Stora trädgårdar. In this space. Fast out of space. Liksom. Vem kan ta detta inferno på alvar? Måsten som inte finns. Rädslor som spöken. En värld där det friska blivit sjukt och det sjuka blivit friskt. Hur ska jag motivera min barn (som jag kanske får en dag) att delta. Att göra sin plikt. Utan att jag känner att jag lurar dom... Löjligt. Meningslöst.

Kommentarer
Postat av: lil-sis

Glöm inte bort att njuta av de goda och ta ibland föröska se de som är gott i samhället, som aa, att man kan tjäna pengar, att vi har mat, alla resor vi kan göra, utbildningen du shaffat, alla dina vänner, familj etc... saker som du tycker om! för något hoppasjag du tycker om ;) !!! Kram

2008-01-29 @ 17:03:34
Postat av: Ingemar

Jag hittade just hit och kände mig hemma på något sätt. Har själv en känsla ibland att livet är som en teater och jag är den enda som inte har något manus. Försöker koppla av det och hitta det riktiga, det äkta i livet och för mig känns det att det är möten med andra som är det viktiga. I äkta möten vågar jag vara sårbar utan rädsla, då vågar jag vara mig själv.
Du känns modig och närvarande och jag känner igen platsen vid vattnet på en av bilderna det är en plats jag passerar på sommrarna.

2008-02-05 @ 15:00:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback